Marshall B. Rosenberg beskriver i sin bok ”Ett språk för livet” att när vi startar vår resa att utvecklas så verkar de flest gå igenom tre stadier:

  1. ”Känslomässigt slaveri” – när vi tror att vi har ansvar för andras känslor.
  2. ”Det obstinata stadiet” – när vi vägrar bry oss om andras känslor och behov.
  3. ”Känslomässig frihet” – när vi tar fullt ansvar för våra egna känslor men inte för andras, samtidigt som vi är medvetna om att vi aldrig kan tillgodose våra egna behov på andras bekostnad.

Det kanske är en förenkling av den utveckling som sker med människor men kan samtidigt se att det finns en viss sanning i det han skriver. Jag kan känna igen mig själv i beskrivningen.

Hur är det för dig? Vad tänker du?
Skriv gärna en kommentar.

Bild2

Share