Är åter i bloggandet efter en tids vila från skrivandet.

Tänkte skriva några rader om att koppla mina behov till en specifik människa och hur det skapar elände i livet.  Marshall säger att så fort vi kopplar ett behov till en annan människa så övergår det till ett önskemål eller en strategi och problemet blir ju om den andra personen inte uppfyller mitt önskemål. Då är det lätt att bli besviken, frustrerad eller arg.

Hur kan det vara möjligt att leva sitt liv utan att hamna i en situation att jag inte kopplar mina behov till en specifik människa.
För det första så är min insikt att jag behöver få kontakt med vilka behov det handlar om. En klarhet och förståelse är första steget.
Nästa steg blir att sörja om mina behov inte blir tillgodosedda och från detta hitta andra vägar att möta mina behov. Att bli öppen för andra strategier och vägar.

Problemet är dock i mitt falla att det är så lätt att hamna uppe i huvudet (Jackal) och det drar igång en massa tankar som stör min möjlighet till självempati och kontakt med egna behov. Att stanna i sorgen är en konst.

Share