Karpman gav de tre rollerna namnen: Tyrann, Hjälpare och Offer. Alla tre visar på olika ansikten av ett offer därför oavsett vilken roll vi går in i så är vi offer gentemot livet.

Offer
Spelet i triangeln rör sig kring offret. Rollen som offer kommer ofta av att vi vuxit upp med en hjälpare till förälder. I den rollen så tar man inte ansvar för sina handlingar utan det är andra människors fel. Man letar någon att lägga skulden på typ samhället, mamma, pappa, chefen, pertnern, barnen osv.
Det finns två typer av offer; Självömkan eller elakt offer. Offret manipulerar andra till att göra saker genom klander och skuld.

Hjälpare
Att hjälpa andra är hjälparens sätt att känna sig betydelsefull. Samhället och kyrkan fostrar oss till att lära oss att bli ”goda människor” och ta hand om andra även om det sker på vår egen bekostnad. Hjälpare behöver offer för att kunna känna sig betydelsefull. Varje gång en hjälpare går till aktion så slutar han som det slutgiltiga offret i spelet. I bland blir hjälparen arg när inte offret vill ha erbjuden hjälp och hamnar som tyrann. I bland blir offret deprimerat.

Tyrann
Tyrannen dominerar och kontrollerar andra och behöver precis som hjälparen ett offer. Han kompenserar inre känslor av betydelselöshet genom rollen som tyrann. Här döljer man skam som ofta kommer från en uppväxt med hån och förakt.

Alla har en startpunkt i triangeln och dessa är oftast uppkomna i vår barndom. Vi rör oss runt i triangeln inte bara i våra yttre relationer utan även i vår inre värld.

Alla tre rollerna är en förvriden positiv kraft som vi alla har inom oss.
Hjälparen: innehar en kvalité av meditation och problemlösning
Tyrannen: handlar om kraft och bestämdhet
Offret: Sårbarheten

När vi lever i triangeln så blir livet och våra relationer inte så trevliga. Oavsett om vi byter positioner så är vi alla offer. Så fort vi inte har kontakt med vår livsenergi (känslor och behov) så hamnar vi i triangeln. Om vi möter människor som befinner sig i triangeln så kan vi lätt halka in och bli en del.

I min förståelse så är  Självempati en väg att behålla kontakt med min livsenergi. Kopplingen till NVC är ju att människor som befinner sig i triangeln är Varg/Jackal och självklart då även inre vargar när spelet pågår inom oss. När vi kan vara Giraffer och stanna i kontakt så behöver jag inte ramla in i drama triangeln.

Misery, eller om livet är eländigt just nu så uppfattar jag budskapet från Osho att försök tänd ett ljus som kan bekämpa mörkret.

Den väg som jag rekommenderar är att få kontakt med vilka behov som just nu inte är tillfredsställda eller hotade. Detta skapar en förståelse för vad som är din livsenergi. Sedan finns det saker som du kan göra som tillgodoser behov och därmed bidrar med det ljus som du behöver för att bekämpa mörkret. Du kanske behöver börja med det lilla och enkla som sömn, motion, egen tid o. dyl.

Själv har ju hittat dansen (framförallt buggen) som en strategi för att bidra med ljus i mitt liv när det är mörkt. Det fungerar för mig.

Läs gärna mer om SJÄLVEMPATI

Först gången jag mötte Marshall B Rosenberg var 2004 på en kurs på Ängsbacka och då sa han:
- Depression är inåtvänd ilska.
Jag blev alldeles stum. Jag kommer ihåg hur jag antecknade i min lilla bok och ritade en bild. Aldrig tidigare hade någon förklarat för mig hur det kommer sig att vi skapar depression på ett enkelt och lättförståeligt sätt. Det handlar om våra ”Inre vargar” som leder till att ilskan vänds inåt. Det är ju glädjande att se att Socialstyrelsen börjar få upp ögonen för detta och rekommenderar terapi framför medicinering. Det finns kanske hopp ändå.

Läs gärna mina inlägg om depression.

Jag har skrivit flera inlägg i bloggen om depression. Titta gärna vidare på dessa sidor. Depression och deppighet skapar vi utifrån våra tankar och vänder ilskan inåt. Andra alternativet vi har är att vända det utåt och då i form av ilska. I min förståelse så är vägen ut att gå inåt och se vilka behov som inte är tillgodosedda här & nu.

Om vi kommer i kontakt med dessa så kan vi enklare sörja att de inte är tillfredsställda. Gissningsvis så är det flera behov som inte är tillgodosedda i den stund som man lämnar ledighet och börjar jobba. Några exempel kan vara frihet, harmoni, styra sitt eget liv, gemenskap men familjen osv

Processen Självempati är enligt följande:

Starta upp med att gå igenom alla dina tankar. Skriv gärna ner dem.

1. Observation – Se efter vad som är fakta utan värderingar eller tolkningar.
2. Känsla – Känn efter vilka känsla som är levande just nu i din kropp.
3. Behov – Varje känsla signalerar ett behov så ta hjälp av behovslappen och red ut vilket behov i dig som inte är tillgodosett eller hotat. Självklart så kan det vara så att det är behov som är tillgodosedda i situationen och då är känslan grön (glad, nöjd, tillfredsställd o. dyl.)
4. Present request – Se efter vad du kan göra för att tillgodose dina behov här & nu.

Självempati

Läs mer om att komma ur skuld och skam här.

Bilden är från NVC Dance Floors

Om vi gör det bästa för att tillgodose ett behov så blir det inte alltid så att det fungerar utan vi gör det vi kallar ett misstag. Vi gjorde det bästa vi kunde. Då inträffar ofta att vi har två inre röster.

En som försöker att utbilda oss och ofta pratar ”Varg-språk” dvs

• Hur kunde du göra så här?
• Vilken idiot du är?
• När skall du lära dig?
• Du gör alltid bort dig!
• osv

Den andra rösten talar om det goda skälet bakom handlingen och även då i form av ”Varg-språk”:

• Jag hade inget val!
• Det var inte mitt fel!
• osv

Marshall beskriver om hur vi kan se behoven bakom både vår inre väljare och vår inre utbildare för att sedan får klarhet och kunna gå vidare i livet och möta mina behov.

Click here to view the embedded video.

Jag har placerat min blogg i Härnösand på bloggkartan.se!

Jag har i tidigare inlägg själv försökt att beskriva detta tema och hur det påverkar oss i dagens samhälle. Speciellt kopplat till skolan och religionen. Dessa inlägg finner du här.

Ilska och system av dominans

av Marshall B. Rosenberg

finns om du klickar vidare på Read more

Ilska och system av dominans

av Marshall B. Rosenberg
För mig är ilskan till stor del en politisk fråga. Den är inte en central fråga och jag är orolig för att tänka på ilskan som ett problem. Att tänka på ilskan som ett problem är som en man som har för vana att röka i sängen och när huset fattar eld är det alltid något jäkla brandlarm som går igång. Han blir väldigt irriterad på oljudet och han flyttar från hus till hus, eftersom han inte vill ha med brandlarmet att göra. Ilska är på många sätt som det brandlarmet för mig. Varför ska man vara orolig för brandlarmet? För mig är det inte ilskan som är problemet. För mig är problemet det tänkande som skapar ilskan. Det är en typ av tänkande som stödjer dominanssystem. Med system
menar jag regeringar, organisationer och institutioner som stödjer dominanssystem. Teologen Walter Wink berättar i sina böcker ”The Powers That Be” och ”Engaging the Powers”, att system som bygger på dominans är sådana där några få personer kontrollerar ett flertal personer för egen vinning. I dominanssystem måste man träna människor att tänka på ett sätt som stödjer systemet. Man måste få dem att passa in i systemet.
System byggda på dominans kräver:

1. Att vi förnekar vårt självvärde.
2. Moraliska bedömningar.
3. Språk som förnekar valfrihet. (Amtssprache – detta uttryck användes av nazi- officerare för att beskriva ett byråkratiskt språk som förnekar ett val med ord som borde, måste, ska.)
4. Det viktiga och centrala konceptet; ”att förtjäna”

Följaktligen är ilskan resultatet, eller brandlarmet som signalerar till oss, att vi tänker på sätt som bidrar till en förtryckande världsordning och att du är en del av den. Jag vill inte bli av med ilskan på grund av det. Jag vill inte vara som mannen som flyttar från hus till hus på grund av brandlarmet. Jag vill ändra mitt tänkande radikalt, så att jag inte tänker på ett sätt som utgör en del dominanssystemen i världen. Dessa system tränar människor att tänka på ett sätt som stödjer systemet. Vårt inlärda sätt att kommunicera kommer uppenbarligen att påverka vår mänskliga utveckling. Vi har blivit tränade att vara artiga, halvdöda människor eller översittare. I egenskap av myndighet är man berättigad att vara översittare. Man kallar sig inte för översittare –utan för myndighet. I dominanssystem har myndigheterna fått laglig rätt att vara översittare genom systemet och tankesättet bakom att
förtjäna där straff, belöning och andra former av tvång får en att göra saker. Det sätt människor utvecklas på kommer att påverka vår förståelse av den mänskliga naturen och vad vi tänker är den mänskliga naturen. Det här är vad som får oss att skapa de system vi nu skapar. Det är därför jag tycker väldigt mycket om Walter Winks böcker. Han tittar tillbaka på de senaste 5000 åren och tydliggör hur utvecklingen av en viss sorts föreställning om hur människor är, har skett. Om man till exempel tycker att människor är elaka, hemska varelser – och denna syn har spridits brett under flera tusen års tid, som att människor är besmittade av ond energi –måste man uppenbarligen bygga ett system som kontrolleras uppifrån av dem som är mer moraliska som du och jag! (Och jag är orolig när det gäller dig, om jag ska vara ärlig.)
Problemet är att systemet har svårt att bestämma vem som är den mest moraliska personen. Den som vet hur man kontrollerar andra människor. Det har gjorts vissa experiment angående den gudomliga rätten av kungliga och många andra, men idén är att systemet följs av ett medvetande om hur människor är: de måste kontrolleras. Det viktigaste medlet är en tvångsmetod som kontrollerar människor för att de ska fortsätta tänka att de är värdelösa små kryp.
Vad används de grundläggande systemen till? Bestraffning – att få människor att lida – hela iden med att sona sina synder, att känna djup ånger osv, har för avsikt att få människor att förändra sig. Först måste man få människor att inse vilka hemska skurkar de är. Därför är en av de första sakerna ett barn måste lära sig att
säga ordentligt ”Förlåt”.
Förälder: Säg förlåt
Barn: Förlåt
Förälder: Du måste be om förlåtelse på riktigt. Jag kan se i ditt ansikte att du inte ångrar dig på riktigt.
Barn: (börjar gråta) Förlåt.
Förälder: Jag förlåter dig.
Det här är vad man måste göra. Man måste få människor att tycka illa om (eller t.o.m. hata) sig själva och att de ångrar sig. Hela idén är att man måste få människor att inse att de är onda. Därför behöver man ett språk som tydliggör detta. Man behöver moraliska bedömningar som antyder det onda eller dåliga genom ord som: bra, dålig, rätt, fel, onormal, inkompetent och så vidare. Alla möjliga ord som gör dig fel.
Det finns hela kulturer som inte har valt den vägen – kulturer där våld nästan inte förekommer. De använder heller inte detta språk.

Fråga: Var finns de här kulturerna?
Marshall: Alla vill flytta dit! Lyckligtvis finns det många. Antropologisten Ruth Benedict har gjort mycket undersökningar på detta område. En bra startpunkt är en artikel i Psychology Today, i juni 1970, med rubriken ”Synergy-Patterns of the Good Culture”. Hon har skrivit många böcker om ämnet ända sedan 1920-talet. Hon har hittat dem överallt i världen. När honbörjade var hon osäker på om hon skulle hitta några. Stammen som jag har haft kontakt med är Orang Asilie stammen i Malaysia. Jag kommer aldrig att glömma vad min tolk sa innan vi började. Han gick igenom hur han skulle tolka. Han poängterade att i hans språk finns inte verbet ”att vara”. Hur kan man då förolämpa människor? Du tar bort 90 procent av mitt ordförråd! Vad kommer du att säga om jag säger: ”Du är egoistisk.” ”Det blir svårt, jag skulle tolka det så här:” Marshall säger att han ser att du tar hand om dina egna behov, men inte om andras behov.” Han säger: ”I mitt språk säger man till människor vad de gör och vad man önskar att de skulle göra på ett annat sätt.” Man säger inte till dem hur de är.” Han gjorde en paus och såg på mig och frågade med uppriktig nyfikenhet: ”Varför skulle du någonsin kalla en person för öknamn?”
Jag sa att man måste veta hur man bestraffar. Bestraffning är ett helt främmande begrepp inom dessa stammar och kulturer. Han tittade på mig och sa, ”Om du har en växt som inte växer som du vill, straffar du den då i
hopp om att den ska växa bättre efter straffet”? Hela iden om bestraffning är så inrotad i oss, att vi har svårt att föreställa oss andra alternativ.Det är helt främmande för människor som inte har vuxit upp i en kultur uppbyggd pådominans.
I många av dessa kulturer ser man på människor som sårar andra på detta sätt: de är inte onda, de har bara glömt sin sanna natur. De sätter sig i en cirkel med den personen i centrum och påminner dem om deras sanna natur, hur det är att vara människa. De berättar för dem hur saker de har gjort har påverkat dem, både på sätt som de uppskattar och som de inte uppskattar. De har avskärmat sig och detta tar dem tillbaka till livet.
Fråga: Vad var stammen kallad för?
Marshall: The Orang Asilie. Det här är intressant. Det är inte deras namn, utan det är namnet som de kulturer som omger dem har gett dem och det betyder ”primitiva människor”. Folk frågar ofta varför jag var där för att lära dem ett språk som de redan verkade ha. Det är en sorglig historia. De hade länge haft det ganska bra. De bor i en djungel där det finns träd som har ett stort ekonomiskt värde i världen utanför och därför tränger skogsföretagen sig in på deras område. De vet inte hur man pratar med människor som inte har den här sortens språk som inte bygger på dömanden. De har en senator som representerar 60 000 människor. I Malaysia hörde de talas om mitt arbete och de frågade mig om jag kunde göra någonting. Han sa: ”Du vet, det finns ingen brist på konsulter som vill lära oss hur man använder vapen för att få vårt land tillbaka, det finns ingen brist på dem.” Senatorn hoppades på en annan lösning.
Tillbaka till ilskan. Jag hoppas att du börjar förstå att ilskan inte är problemet. Problemet för mig är tänkandet bakom den. Walter Wink poängterar väldigt tydligt att dominanssystem förutsätter att vi lär oss njuta av våld. För att dominanssystem ska kunna fungera måste våld vara njutningsbart. Bob Kandeh från Sierra Leone vet. Du kan få unga människor att njuta av att skära av andra unga människors armar i Sierra Leone, för att man lär dem tänka att de ger människor vad de förtjänar. När man verkligen kan rättfärdiga förklaringen om varför
människor är onda, är det lätt att njuta av att de lider.
Vid den tid då flest barn i USA tittar på TV, mellan klockan 19 och 21, antingen dödar eller misshandlar hjälten någon annan i 75 procent av alla program. När barn är 15 år, har de i genomsnitt sett trettio tusen slagsmål och mord, genomförda av ”den goda sidan”. Vad gör det här med vårt medvetande? Och när händer dessa slagsmål och mord? I programmets klimax – vi får en orgasm av glädje för våldet. Och det är inte bara på TV. Enligt Walter Wink har det pågått under 5000 års tid. Vad leder det till när vi visar det i fart för barn? Det är illa nog om de går i kyrkan eller i synagogan en gång i veckan och lyssnar på en dömande teolog som använder den goda boken med att rättfärdiga våldet och bestraffning av de onda. Det är illa nog om de får höra detta en gång per vecka, men vad händer när det fladdrar förbi på skärmen med artisteri framför barnens ögon under deras uppväxt? Ilskan är bara en mänsklig känsla som är resultatet av att vi lärt oss njuta av våld på detta sätt. Jag är glad att vi är här för att studera det, för om vi är här för att befria oss från ilskan, betyder det att vi också är här för att befria oss från dessa system. Det förutsätter en radikal förvandling i vårt sätt att tänka. Vi tar kontakt med livet inom oss eftersom, det betyder att vi är döda om vi styrda av vår ilska. Människor blir ofta förvånade att höra det eftersom (han höjer sin röst) ”Jag känner mig så levande när jag är arg”. Det är du inte. Du har bara en massa adrenalin som strömmar i kroppen. Jag skulle säga att vi är levande när vi är i kontakt med livet. Det kan vi vara när vi har blivit tränade att tänka på ett livsbejakande sätt.
Låt oss jämföra dessa båda system, system som bygger på dominans med mer livsbejakande system, Hur de ser på livet?
Vi har behov, alla levande skapelser har behov och vi har ett fantastiskt larmsystem som går igång när våra behov är inte tillgodosedda. Vad är larmet? Ett system som kallas för känslor. Daniel Goleman poängterar i sin bok ”Känslans intelligens”, att det här är känslans naturliga funktion. De berättar för oss när vi inte får våra behov tillgodosedda. Om till exempel mitt behov av mat inte är tillgodosett och jag inte har känslor så svälter jag ihjäl. Människor som har neurologiska problem vet inte om deras hand är i elden eller inte. Känslor är alltså mycket viktiga. De aktiverar oss för att vi ska få våra behov tillgodosedda. När vårt behov är tillgodosett har vi behagliga känslor att fira. Det är ett naturligt system. Vi är del av ett livsbejakande system. Vi vill tjäna livet. Vi vill träna människor att tänka på det här sättet, att tänka i form av känslor, i form av behov och handlingar som tillgodoser behov.
Det här är i princip vad NVC handlar om. Om du vill tjäna livet vill du skapa livsbejakande system. Vi behöver verkligen vara medvetna varje stund. Vi behöver vara lika smarta som bin och hundar –i kontakt med livet. Visst är det Ok att ha åsikter om världssituationen, men om du håller på att svälta ihjäl behöver du mat i ditt system. Låt oss koncentrera oss på medvetandet om våra mänskliga behov. Behov och handlingar som tillgodoser behov. Ilskan är en känsla, men den berättar för oss att en inkräktare har kommit in. Vi har ett behov som inte är tillgodosett och därför skapar det känslor, men vi tänker på ett sätt som tjänar dominanssystem. Det för in giftig energi i ett naturligt system. Ilska och dess släktingar depression, skuld och skam är alla en del av dominanssystemet.
Ilskan berättar för oss att ”the bad guy” är någon annan. Depression, skuld och skam säger att vi är ”the bad guy”. Det här är känslor som är resultatet av att vi tänker enligt dominanssystemet.
© 2000 CNVC och Marshall Rosenberg
www.cnvc.org
Översatt av Sari Koponen och Liv Larsson
www.nonviolentcommunication.se

Jag har reagerat på att man i samhället pratar om ”sorgbearbetning” vilket låter som om det är viktigt att bearbeta sorgen. I NVC så talar vi i stället om vikten av att våga stanna i sorgen och sörja FÖRLUSTEN (vad eller vem det nu kan vara). Det svåra är att komma i kontakt med sorgen.

Vad som händer är oftast att vi fastnar uppe i huvudet och tänker tankar som att det är fel, orättvist osv och det skapar i sin tur antingen ILSKA eller SKULD och kanske tom DEPRESSION. Detta har jag skrivit om i tidigare inlägg. Läs gärna om SJÄLVEMPATI också.

Så se om du kan stanna i sorgen för en stund utan att tänka tankar som fel, dåligt, borde inte.., osv…

Redan på inlägg # 2 så tog jag upp tankarna kring depression. Fick ny inspiration i dag när jag läste Fredrik Virtanens artikel i Aftonbladet. Tänk jag såg en nytta med Twitter. Blev också glad över artikelns innehåll och att den fick plats på nöjessidan.

Skuld, skam och depression (sekundära känslor) skapar vi utifrån våra egna tankar om oss själva. Tankar som gör att vi vänder krav inåt mot oss själva. Marshall B Rosenberg beskriver det som inåtvänd ilska.
Exempel på tankar är:
Jag MÅSTE gå till jobbet.
Jag BORDE sluta röka
Jag BORDE inte jobba så mycket.
Jag BORDE vara med mina barn
Jag är värdelös
Jag får inget jobb
osv

Alla dessa tankar är värdefull information för oss eftersom de gömmer ett BEHOV. Om vi får kontakt med behovet så kommer det fram en sann känsla. Oftast så kommer SORG över icke tillfredsställda eller hotade behov. Sorgen växer vi i och den är det värdefullt att stanna i. Sorgen skall inte bearbetas utan det är ilska, skuld, skam och depression som vi skall bearbeta till att se vilket behov den döljer.

Jag vet att de med fina titlar sätter olika etiketter på depression typ (hämtat från www.1177.se):

Egentlig depression

(Krävs 5 av följande Nedstämdhet, brist på glädje, minskad matlust och viktnedgång, sömnstörningar, hämningar, svårigheter att känna känslor,brist på tillförsikt och en nedvärderande självbild, aggressivitet och lättretlighet, koncentrationssvårigheter, minskad livslust)

Melankoli

Svårare form av egentlig depression

Sjukligt svårmod, dysymi

diagnosen ställs om du varit deprimerad i mer än 2 år

Jag skrev i # 5 om SJÄLVEMPATI. Jag är övertygad om att om vi kan hitta tekniker att gå från att vara fast i ”mindet” och hitta meditationen så hamnar vi inte i depression. Oavsett vilken teknik vi väljer så gäller det att hitta något som passar dig. Självempati är en enkel process som fungerar i vardagen. Sedan kan vi behöva fördjupa träningen att hitta ett meditativt förhållningssätt med andra tekniker.

Om vi kan hantera varje situation i vardagen med att få kontakt med vår livsenergi så kommer vi inte att få en diagnos av depression.

Om jag är hungrig så visar den känslan att jag behöver näring och om jag är mätt så signalerad den känslan att behovet av näring är tillgodosett. Om vi inte har ett fungerande signalsystem så vet jag ju inte vad jag behöver just nu. Ett sätt att tappa kontakten är genom att våra tankar tar över kontrollen.

Ilska skapar vi från våra tankar om oss själva eller andra människor. Detta hindrar oss från att se vårt behov. Om en människa gör något som hotar ett behov eller att ett behov i dig inte blir tillfredsställt och dina tankar sätter igång om att det är fel, han borde inte osv så hindrar det dig för att få kontakt med dittt behov och du lägger ut ilskan på den andra personen. Ilska är en sekundär känsla som talar om att du inte är kontakt med din livsenergi (känslor och behov)

Skuld, skam och depression är sekundära känslor (kusiner till ilska) men här handlar tankarna om dig själv. Åter igen så hindrar dessa tankar dig från att få kontakt med ditt behov och resultatet är att du vänder ilskan inåt och slår på dig själv. Vänder du ilskan inåt tillräckligt länge så orkar inte kroppen med.

Återkommer med en annan lösning än att äta medicin…….

men återigen så är det enkla svaret:

Den enda vägen ut är in.