_gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();
Gå till innehållMåste ingår i kategorin ”Jackal” eller Varg-språk eftersom det innehåller ett krav på oss själva eller andra människor. Det gör att vi ställer ett krav och då upphör glädjen att bidra eller glädjen att genomföra aktiviteten.
Måste är nog det otrevligaste ordet jag känner till.
Vad är då alternativet? Jo, att titta vilket behov aktiviteten tillgodoser. Då får jag kontakt med min livsenergi och därmed så bibehåller jag glädjen i aktiviteten. Lika dant blir det för andra människor om de får reda på ditt behov så kvarstår glädjen att bidra.
Tar några exempel:
Jag MÅSTE städa.
Översatt till behov så tillgodoser det behovet av skönhet, ordning och reda. Så om jag ser det och njuter av att jag tillgodoser ett behov så finns glädjen kvar.
Jag MÅSTE gå till jobbet.
Översatt så kan behovet bakom vara: ekonomisk trygghet, omsorg om familjen, överlevnad, gemenskap, meningsfullhet o. dyl. När jag ser behovet så blir det enklare att stiga upp och gå till jobbet.
Läs gärna mer om Självempati, behov och vargspråk i tidigare inlägg.
Det finns inga MÅSTEN utan vi gör val för att tillgodose våra behov. Varför lär vi oss ett våldsamt språk mot oss själva när det egentligen är ganska enkelt att vara snäll och vänlig även mot oss själva?
Nu måste jag sluta! Skojade bara, jag VÄLJER att sluta för jag vill använda min tid till andra saker som är meningsfulla just nu.
I dessa kristider så har många företag köpstopp och endast genomför aktiviteter som direkt bidrar till inkomster. Möjligheterna att satsa på utbildning som bidrar till att människor utvecklas och mår bra verkar vara obefintlig just nu.
När jag försöker att få möten med chefer för att berätta om vilka möjligheter som finns, så har jag upptäckt ett problem.
I stället för att vara nyfikna och öppna på vad jag kan erbjuda så hör de kritik. De uppfattar att de inte sköter sitt jobb och därmed så skyddar de sig själva genom att inte låta mig få 30 minuter och berätta vad jag har förstått.
För mig är det en gåta att nyfikenheten att utveckla sig själv och sina medarbetare inte finns levande. Att inte kunna lyssna in och sedan hamna i en analys om det kan bidra till ens liv.
Inser att jag behöver hitta ett sätt att kommunicera budskapet på så att det inte blir ett hot där mottagaren hör kritik.
Ett uppdrag som inte är enkelt men som är spännande.
Jag har beskrivit hur Dominationssystemet skapar människor som bli passiva och rädda. Dessutom så har de två val antingen att lyda eller revoltera. Om du vill läsa mer om hur dominationssamhället trycker ner oss så finns det under följande inlägg:
# 16 – Elev avstängd av makten i Dominationssystemet
# 20 – John Lennon hade ett budskap
# 30 – Samhället lär oss njuta av våld
# 17 – Min dröm om ett livsbejakande system
Jag tror att Facebook, Twitter och alla nya möjligheter på internet bidrar till att det dominationssamhälle som härjat under flera tusen år håller på att raseras. Det går inte längre för makthavare att styrka och kontrollera massorna längre.
Nu kan en 14-årig kille skapa en grupp på Facebook mot gatvåldet och få 100 000 människor att hålla med och då vaknar politiker och regeringen och vill vara med. De ser att helt plötsligt så är det en 14-åring som är med och påverkar.
Det finns säkert många fler exempel på detta men jag ser i min egen lilla värld hur jag har vänner både i USA sedan jag gick en kurs med Marshall B Rosenberg i april 2007 och hur jag också fick nya vänner under mitt sex veckors långa vistelse på Osho Meditation resort i Indien i vintras. Alla dessa vänner skapar ju någon form av gemenskap och värme som jag tror bidrar till en fredligare värld.
Twitter är ju också fantastiskt eftersom jag enkelt kan kontakta människor som jag aldrig skulle ringt, mailat, sms:a eller kontaktat på Facebook. Jag följer för mig intressanta människor och kan enkelt ta kontakt.
Jag fick t. ex kontakt med Fredrik Virtanen eftersom jag följde hans kloka tankar om hur programcheferna på TV såg på publiken. Han reagerade på att vi inte var korkade och ville ha förnedringsTV. Sedan gilade han Grannfejden och då valde jag att skriva till honom. Det var nog något jag aldrig hade vågat utan dessa nya möjligheter.
Var på en föreläsning med Sofia Mirjamsdotter och blev både inspirerad och förbryllad. Inspirerad därför jag kunde förstå och delade hennes uppfattning om sociala mediernas betydelse. Förbryllad därför det satt 60 företagare i salen och nästan alla såg ut som ”fågelholkar” när hon berättade att hemsida är 90-tal och att det i dag gäller att interagera med kunderna. När hon nämnde Facebook, Twitter, Youtube osv så visste huvuddelen inte vad det var eller syftet med det.
Jag tror att de sociala medierna kommer att hjälpa oss att rasera dominationssamhället och bidra till ett livsbejakande ssystem. Det går inte för makthavarna att dölja sanningen för oss och lura oss längre. Vi vill inte vara slavar längre.
Vill du söka kontakt med mig så hittar du mig på:
Facebook - Göran Viren Sjögren
Twitter - Dhyan_Viren
Hur kan det bli så konstigt att vi lär oss att njuta av våld i samhället så att vi blir så avtrubbade att vi kan bli våldsamma mot dem vi älskar mest. Vi kan bli våldsamma mot våra egna barn och vår fru.
I bland ren fysisk våld men oftast så kanske det är mer verbal våld där vi hotar och ställer krav och på ett subtilt sätt är våldsamma.
Några reflexioner angående att vi tillåter våld i samhället:
När skall vi vakna upp och reagera på våldet?
Att samhället lär oss att njuta av våld är det ett sätt att kontrollera oss?
Läs gärna även mer om dominationssamhället på # 16 och min dröm på # 17
Skrev i mitt uppslag 16 om en elev som blivit avstängd från skolan i Härnösand. Nu har det hänt igen att en elev blir så arg att läraren blir slagen i ansiktet.
Gissningsvis så inriktas energin på att straffa eleven i stället för att lyssna empatiskt och hjälpa eleven att få kontakt med sina behov. Så ser det ut i ett dominations-samhälle.
På # 17 så beskriver jag min dröm om en annan människosyn som går ut på att skapa ett livsbejakande system.
Jag skrev till utbildningsministern och fick svar. Det fanns inte tid för ett möte men det intressanta är att de är öppna för konkreta förslag som kan förändra skolan.
Gissa om jag blev glad. Mitt behov av att bli lyssnad på blev tillgodosett. Har skickat länkar till bloggen.
När jag försökte få ett 30 minuters möte med skolchefen Inger Pripp i Härnösands kommun så hade hon inte tid för att hon håller på med budgetarbete. Rekommenderade mig att kontakta rektorerna i höst.
Gissar att hon hör kritik i stället för att lyssna in att jag vill bidra.
Eftersom jag har 5 barn i åldrarna 25 år till 15 innebär det ju att jag har nästan 20 års erfarenhet av skolan i Härnösand. Jag tror dessutom att den kommunen som satsar på att skapa en väl fungerande skola kommer att få en ökad inflyttning till kommunen. Föräldrar vill ju att deras barn skall vara i en trygg och utvecklande miljö.
Just nu är det så att 1/3 av Gymnasieeleverna i Härnösand väljer att pendla 10 mil om dagen för att åka till friskolor i Sundsvall. Min egen dotter (barn # 4) har gjort det valet trots jobbiga resor och tidiga mornar.
Om vi utgår från att människor bara säger två saker nämligen TACK eller HJÄLP MIG. (läs mer om det på # 26) Om en annan människa gör något som inte berikar ditt liv så hör vi inte kritik eller ilskan utan ropet på hjälp. Tänk vad livet blir annorlunda då?
Ju mer smärta människor är i, ju mer behov av empati har de, eftersom de inte har kontakt med sitt eller sina behov. Då går det inte att fråga den andra människan vad de behöver eftersom om de visste det så skulle de inte vara i smärta.
Läs gärna om
Depression på # 2
Konflikter på # 13
Empati på # 23
Sättet att få kontakt är då att vi gissar livsenergin dvs känsla och behov. När vi fått kontakt med känslan så är det 10% av livsenergin och när vi gissar rätt på behovet så uppstår kontakt. Det är magiskt att se när den andra människan får kontakt med sin livsenergi och då transformeras den sekundära känslan (ilska, skuld, skam, depression) till en känsla som är i kontakt med behovet. Bakom ilska finns kanske att du blir ledsen, irriterad eller liknande känsla. Bakom skuld och skam brukar det dyka upp sorg för mig.
Rent tekniskt så innebär det att lyssna empatiskt att jag gissar känsla och behov:
Så du känner dig ……………?
därför du behöver/värdesätter………….?
Som jag sagt tidigare så behövs det inte några ord för att empati skall uppstå men min erfarenhet är att om människor inte är i kontakt med sin livsenergi så bidrar det att jag lyssnar empatiskt genom att ställa frågor. Det hjälper den andra personen att komma från ”mindet” och i kontakt med sina känslor och behov.
När jag skrev om Grannfejden så kan jag se att det människorna som är i konflikt med sina grannar behöver är empati. Sen så kan man fixa en lösning. Inte tvärt om att först gå på lösningen.
Lycka till om du väljer att prova.
Reagerade för en tid sedan över att de som styr komplicerar det hela när det gäller depression. Enda lösningen för etablissemanget verkar vara att droga människor. Skrev då ett brev till Socialministern för att jag tänkte att han kunde må bra av att höra om min erfarenhet och fick i alla fall ett svar.
Hade jag inte varit så gammal så hade jag skaffat mig någon fin akademisk titel för då får man större trovärdighet.
Läs gärna om min syn på depression på inlägg # 18
Rekommenderar boken ”Att må dåligt är en bra början” skriven av Dr Bengt Stern som jag gick min första kurs (Möt dig själv steg 1) 1996.
Marshall B Rosenberg åskådliggör att människor säger bara två saker:
Tack eller hjälp mig
Vargen/Schkalen är symbol för när vi är uppe i huvudet och inte i kontakt med våra behov.
Giraffen har kontakt med sin livsenergi.
Om vi kan se att livet genom en människosyn som innebär att:
alla handlingar människor gör är försök att tillgodose egna behov
så öppnar sig en ny värld.
Det innebär att om en människa gör något som inte berikar ditt liv t. ex. är otrevlig så kan du ställa frågan: – Säger hon/han TACK eller HJÄLP MIG?
Gissar att svaret blir HJÄLP MIG, jag har otillfredsställda behov och dessutom så har jag ingen aning om vad det handlar om. Därför är mitt bästa sätt att ropa på hjälp att vara otrevlig.
Så fort människor hamnar i ”sekundära känslor” (ilska, skuld, skam, depression) så har de ingen aning om vad behovet är.
Du har två val:
Gå där ifrån
Lyssna empatiskt (återkommer med hur vi kan lyssna empatiskt)
Det är ingen mening att försöka fixa till personen för det bara förvärrar. Läs mer om empati på inlägg # 23
Att skapa förändring i din familj eller i din organisation
I min förståelse så är det tre viktiga områden som du behöver hantera för att det blir en förändring. Denna erfarenhet har jag fått efter att sett många chefer och föräldrar åka i väg på kurser t. ex. UGL och sedan kommer de tillbaka med nyvunna insikter och ingenting händer.
Vad är det då för områden som jag ser: