Vi reagerar utifrån en position som offer varje gång som vi inte tar ansvar för oss själva. Offerrollen innehåller tre positioner som utformades av Stephen Karpman i det han kallar Drama triangeln. Hans syfte var hjälpa oss att förstå oss själva och bli medveten så vi slipper att leva ut våra känslor (och otillfredsställda eller hotade behov) på den andra personen. Jag bidrar här med min förståelse av Karpmans drama triangel. En förståelse som jag fått av terapeufter både på Fönebo, Baravara, Mullingstorp och Osho Meditation resort sedan 1996.

Karpman gav de tre rollerna namnen: Tyrann, Hjälpare och Offer. Alla tre visar på olika ansikten av ett offer därför oavsett vilken roll vi går in i så är vi offer gentemot livet.

Offer
Spelet i triangeln rör sig kring offret. Rollen som offer kommer ofta av att vi vuxit upp med en hjälpare till förälder. I den rollen så tar man inte ansvar för sina handlingar utan det är andra människors fel. Man letar någon att lägga skulden på typ samhället, mamma, pappa, chefen, pertnern, barnen osv.
Det finns två typer av offer; Självömkan eller elakt offer. Offret manipulerar andra till att göra saker genom klander och skuld.

Hjälpare
Att hjälpa andra är hjälparens sätt att känna sig betydelsefull. Samhället och kyrkan fostrar oss till att lära oss att bli ”goda människor” och ta hand om andra även om det sker på vår egen bekostnad. Hjälpare behöver offer för att kunna känna sig betydelsefull. Varje gång en hjälpare går till aktion så slutar han som det slutgiltiga offret i spelet. I bland blir hjälparen arg när inte offret vill ha erbjuden hjälp och hamnar som tyrann. I bland blir offret deprimerat.

Tyrann
Tyrannen dominerar och kontrollerar andra och behöver precis som hjälparen ett offer. Han kompenserar inre känslor av betydelselöshet genom rollen som tyrann. Här döljer man skam som ofta kommer från en uppväxt med hån och förakt.

Alla har en startpunkt i triangeln och dessa är oftast uppkomna i vår barndom. Vi rör oss runt i triangeln inte bara i våra yttre relationer utan även i vår inre värld.

Alla tre rollerna är en förvriden positiv kraft som vi alla har inom oss.
Hjälparen: innehar en kvalité av meditation och problemlösning
Tyrannen: handlar om kraft och bestämdhet
Offret: Sårbarheten

När vi lever i triangeln så blir livet och våra relationer inte så trevliga. Oavsett om vi byter positioner så är vi alla offer. Så fort vi inte har kontakt med vår livsenergi (känslor och behov) så hamnar vi i triangeln. Om vi möter människor som befinner sig i triangeln så kan vi lätt halka in och bli en del.

I min förståelse så är  Självempati en väg att behålla kontakt med min livsenergi. Kopplingen till NVC är ju att människor som befinner sig i triangeln är Varg/Jackal och självklart då även inre vargar när spelet pågår inom oss. När vi kan vara Giraffer och stanna i kontakt så behöver jag inte ramla in i drama triangeln.

I grannfejden den 19 oktober så försöker medlarna använda härskartekniker genom att skrämma parterna till att bli vänner. Sedan försöker det med lek och matlagning. Medlingen slutar med handgemäng.

Programmet finner du på TV 3 Play

Bilderna till höger och nedan är hämtade från TV 3:s hemsida.

Jag har tidigare i två posteringar beskrivit Grannfejdens sätt att hantera konflikter.

Dessa finns här:

# 80 – Grannfejden i repris

# 21 – Grannfejden

Om du vill se hur det går att medla i konflikter och skapa kontakt så titta gärna på samtliga poster om KONFILKTHANTERING.

Det sätt som jag använder har jag lärt av olika tränare som bidrar med sin förståelse från NVC. Det som är magiskt är när det blir kontakt på behovsnivå så kommer lösningen till en. Jag har medlat vid flera olika situationer och det fantastiskt att se hur lösningen kommer till parterna.

Jag sörjer att TV 3 bidrar till att tittarna får en uppfattning att det inte går att hantera konfilkter.

Marshalls B. Rosenbergs beskriver vad Nonviolent Communication innebär:

NVC är en integration av flera delar och en del är kommunikation. Att förklara vad NVC innebär är svårt, kanske lättare att förklara vad det inte är. Viktigast är kanske att skapa medvetenhet om vad det försöker säga och är designad att göra.
Dess intention är spirituell. Och dess syfte är att utifrån den medvetenheten se vart den vill guida oss. – Att skapa kontakt mellan mig själv och andra. Att medkännande både kunna  ge och ta emot.
Vad är det inte?  Att du gör något utifrån plikt eller för att du borde och bör göra något. Nej livet är för kort för det. Att heller inte göra något utifrån att du vill bli belönad, få något. Till exempel studenter som enbart studerar för belöning tenderar att inte fortsätta.
Så gör inget för att få vare sig kritik eller komplimanger.

När en människa kritiserar dig eller uttrycker ”negativa” saker om dig så finns det fyra val du kan göra.

1. Lägga skulden på dig själv
2. Lägga skulden på andra
3. Känna dina egna känslor och behov
4. Förstå de känslor och behov som ligger dolda i den andra personens negativa budskap.

Marshall brukar säga att människor säger bara två saker: Tack eller Hjälp mig.

(Detta kommer från boken ”Ett språk för livet” av Marshall B. Rosenberg)

Läs mer om Självempati som kan vara nyckeln för dig att kunna hantera vad andra människor säger.

I gårdagens workshop med deltagarna i kursen så gick vi igenom avsnittet att ge uppskattning. Läs gärna tidigare poster om uppskattning.
Vad som jag önskar komplettera är att ge sig själv uppskattning till sig själv. Marshall B. Rosenberg säger att vi inte behöver leta uppskattning från utsidan utan kan fylla på vår energi själva genom s.k. Giraffjuice. Detta hjälper oss att leva i en värld full av Jante och massa kritik.

Hur ger jag då mig själv uppskattning med hjälp av Nonviolent Communication?

Varje kväll eller morgon fundera igenom eller skriv ner följande:

Tänk på en sak från gårdagen som jag vill

celebrera:

Jag kommer att skriva om min förståelse om konflikthantering och medling som jag samlat på mig sedan jag mötte Marshall B. Rosenberg 2004. Här finns en tidigare post om detta.

Så länge så håll till godo med John och Ike som var kursledare på min senaste kurs i Nonviolent Communication. Post om detta här.

Jag skrev en kommentar på Malin Berghagens blogg i tidningen Leva som handlade om min förståelse i konsten att skilja på när vi ”känner känslor” och när vi ”känner tankar”. Med andra ord den svåra konsten att skilja känslor från tankar.
Det är ju inte något fel att tänka tankar men det är värdefullt att veta när vi gör det.

.

.

För er som vill veta mer om detta så finns det beskrivet i post # 48 som du hittar här.

Om du sedan är intresserad av att förstå hela processen att uttrycka din livsenergi så rekommenderar jag denna post ”Sammanställning av grunderna i Nonviolet Communication”

NVC är det vi ofta i Sverige kallar Giraffspråket och är ett sätt att kommunicera vår livsenergi.

Hur ger du feedback?

I den gamla skolan så lär man ut att feedback skall ges för att den andra människan skall förändra sig även om det i bland uttrycks att det är en gåva. Syftet är med andra ord att ge den andra feedback på vad de gör bra och vad de skall ändra på. Problemet med den typen av feedback är att jag sätter mig över den andra personen och som domare har rätt att avgöra vad som är bra respektive dåligt. Det blir en situation av dominans och makt över.

I den omgjorda UGL-kursen (UGL 2008 är namnet på den helt nya kurs som ersätter UGL 2000) så använder man sig t.ex. av den gamla 80-tals modellen när det gäller feedback som ser ut så här:

Med tanke på din fortsatta utveckling önskar jag

• att du börjar med …
• att du slutar med …
• att du fortsätter med …

Som du ser så ligger fokus på den andra personen och DU som domare avgör vad DU saknar, vad DU tycker illa om och slutligen vad DU uppskattar.
Det finns en energi av att vilja förändra den andra personen och dessutom att DU är står över den andra personen.

Sedan finns det ju andra utbildningar i feedback som bygger på positiv och negativ feedback eller kritik.

Så här skriver Wikipedia om KRITIK

Och så här om Feedback

Hur ser då lösningen ut?

Ja, enligt min uppfattning så är Nonviolent Communication en framkomlig väg eftersom intentionen i NVC är att skapa kontakt och inte en vilja att förändra den andra personen. Dessutom så bygger det på en jämlikhetstanke att jag inte står över dig. Risken att hamna i rätt/fel eller bra/dåligt tävlingen elimineras.
Grunden är ju att om jag tänker tanken att du gör något dåligt eller något som jag vill förändra så innebär det att din handling hotar ett behov i mig alternativt att ett behov i mig inte blir tillfredsställt. På samma sätt är det ju om jag tänker att du gör något bra, så har ju din handling bidragit till att ett behov i mig har blivit tillgodosett eller är på väg att tillgodoses.

När jag uttrycker mig ärligt med hjälp av NVC (Giraffspråket är olyckligtvis det namn som NVC är mest känt för i Sverige) så använder jag de fyra komponenterna som finns beskrivna i post # 92

1.    Observation
2.    Känsla
3.    Behov
4.    Önskemål

Skillnaden mellan Jag-budskapet och NVC är att i Jag-budskapet så är inte komponent 3 och 4 lika tydliga. I bland klumpas de i hop till vilken konsekvens som handlingen får. Det intressanta är ju den tydlighet som finns i NVC där känslan betraktas som en signallampa på ett behov. Det är behovet som är det viktiga att bli tydlig med. Sedan så beskriver jag min ”present request” som innebär att jag talar om vad som kan tillgodose mitt behov Här & Nu. Inte i morgon eller i framtiden. Dessutom så är det viktigt att min request tål ett NEJ. Om det inte gör det så hade jag ett krav på den andra personen och då spelar det ingen roll hur jag uttrycker mig.

.

.
Jag har placerat min blogg i Härnösand på bloggkartan.se!

Förutsättningen för att ett JA från dig betyder ett JA är att människor kan lita på att det inte finns någon tvekan om att du säger det för att det tillgodoser ett behov i dig av t. ex att bidra. Om du säger JA för att du inte vågar säga NEJ så skapar det förvirring. Till slut kan man inte lita på ditt JA.
Därför är det viktigt att kunna säga NEJ för då blir också ett JA tydligt.

När du väljer att säga NEJ så använd dig då inte av följande sätt (enligt Marshall B Rosenberg)

• Nej!
• Jag kan inte.
• Jag vill inte.
• Jag har inte tid.
• Det är inte möjligt.

När jag säger Nej med ”Giraff ” så uttrycker jag vilket behov i mig som hindrar mig från att säga JA. Det finns alltid ett behov som ligger bakom ett NEJ och som hindrar mig från att säga JA.

Jag har placerat min blogg i Härnösand på bloggkartan.se!

I Nonviolent Communication kallar man ett våldsamt språk för Vargspråk och det är ett språk som innehåller diagnoser (ex älskvärd, inspirerande, inkonsekvens, snäll), etiketter (ex expert, frisk fläkt), värderingar (rätt/fel, bra/dåligt o dyl).

Jag har beskrivit det mer noggrant i posten ”Ett våldsamt språk på nätet”

Nu har tidningen Chef gett sig in i att utse Sveriges sämsta chef och därmed beblandar sig med den skara som använder ett våldsamt språk på nätet och säkerligen också i papperstidningen.

Givetvis så hänger Aftonbladet på i att uttrycka sig i termer av bra/dåligt. Artikeln finns här.

Vad är då nyckel till att inte hamna uppe i huvudet och värdera och tolka allt du ser?
För mig har NVC, Nonviolent Communication, bidragit till att genom Självempati kunna se vilket behov som inte är tillgodosett eller hotat och sedan kommunicera det. Då blir det klart och tydligt vad du behöver och du har ingen anledning att uttrycka att det är fel på den andra personen.

Om du tittar i innehållsförteckningen i min blogg så hittar du flera poster om hur du kan utveckla ditt språk. Jag vill särskilt tipsa om Självempati.

Rumi sa följande klokhet:

Andra som bloggat om detta är t. ex. MinaModerataKarameller

Komplettering 2009-08-21

Jag har placerat min blogg i Härnösand på bloggkartan.se!