I den gamla skolan så lär man ut att feedback skall ges för att den andra människan skall förändra sig även om det i bland uttrycks att det är en gåva. Syftet är med andra ord att ge den andra feedback på vad de gör bra och vad de skall ändra på. Problemet med den typen av feedback är att jag sätter mig över den andra personen och som domare har rätt att avgöra vad som är bra respektive dåligt. Det blir en situation av dominans och makt över.

I den omgjorda UGL-kursen (UGL 2008 är namnet på den helt nya kurs som ersätter UGL 2000) så använder man sig t.ex. av den gamla 80-tals modellen när det gäller feedback som ser ut så här:

Med tanke på din fortsatta utveckling önskar jag

• att du börjar med …
• att du slutar med …
• att du fortsätter med …

Som du ser så ligger fokus på den andra personen och DU som domare avgör vad DU saknar, vad DU tycker illa om och slutligen vad DU uppskattar.
Det finns en energi av att vilja förändra den andra personen och dessutom att DU är står över den andra personen.

Sedan finns det ju andra utbildningar i feedback som bygger på positiv och negativ feedback eller kritik.

Så här skriver Wikipedia om KRITIK

Och så här om Feedback

Hur ser då lösningen ut?

Ja, enligt min uppfattning så är Nonviolent Communication en framkomlig väg eftersom intentionen i NVC är att skapa kontakt och inte en vilja att förändra den andra personen. Dessutom så bygger det på en jämlikhetstanke att jag inte står över dig. Risken att hamna i rätt/fel eller bra/dåligt tävlingen elimineras.
Grunden är ju att om jag tänker tanken att du gör något dåligt eller något som jag vill förändra så innebär det att din handling hotar ett behov i mig alternativt att ett behov i mig inte blir tillfredsställt. På samma sätt är det ju om jag tänker att du gör något bra, så har ju din handling bidragit till att ett behov i mig har blivit tillgodosett eller är på väg att tillgodoses.

När jag uttrycker mig ärligt med hjälp av NVC (Giraffspråket är olyckligtvis det namn som NVC är mest känt för i Sverige) så använder jag de fyra komponenterna som finns beskrivna i post # 92

1.    Observation
2.    Känsla
3.    Behov
4.    Önskemål

Skillnaden mellan Jag-budskapet och NVC är att i Jag-budskapet så är inte komponent 3 och 4 lika tydliga. I bland klumpas de i hop till vilken konsekvens som handlingen får. Det intressanta är ju den tydlighet som finns i NVC där känslan betraktas som en signallampa på ett behov. Det är behovet som är det viktiga att bli tydlig med. Sedan så beskriver jag min ”present request” som innebär att jag talar om vad som kan tillgodose mitt behov Här & Nu. Inte i morgon eller i framtiden. Dessutom så är det viktigt att min request tål ett NEJ. Om det inte gör det så hade jag ett krav på den andra personen och då spelar det ingen roll hur jag uttrycker mig.

.

.
Jag har placerat min blogg i Härnösand på bloggkartan.se!