_gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })(); Gå till innehåll
BloggRegistret.se

Arkiv

Tag: vargspråk

Ett av de vanligaste fallgroparna när det gäller att skapa kontakt är att uttrycka tankar som känslor. Eftersom det går att argumentera rätt/fel om tankar så blir det sällan eller aldrig kontakt.

Jag har skrivit om det i post # 48

Här är några exempel ut Mona Sahlins 1:a majtal

”I dag känns det såhär: Vi vill inte vänta längre” är en tanke som döljer både en känsla och ett behov. Undrar om Mona Sahlin har en aning om vad hon känner och behöver?

Inte heller ”Det räcker nu. Nu räcker det” är någon känsla.

Mona Sahlin är inte ensam. Nästa samtliga politiker uttrycker sig på detta sättet och givetvis hamnar de i rätt/fel-tävlingen. Tänk att detta ordkrig om vem som har rätt kommer att pågå till 19 september 2010. Detta är ett våldsamt språk.

Share

Just nu går en dokumentär i SVT som heter ”Hon ville inte lyda!” och beskriver hur det är mer ok för vuxna att utöva våld mot barn än tvärt om. Jag rekommenderar dig att titta på den och samtidigt fundera över hur det fungerar i ett dominationssamhälle. Marshall påpekar att vi lär oss ett våldsamt språk så att vi tom kan bli våldsamma mot våra barn.

Läs gärna Marshalls artikel här

Share

Vi reagerar utifrån en position som offer varje gång som vi inte tar ansvar för oss själva. Offerrollen innehåller tre positioner som utformades av Stephen Karpman i det han kallar Drama triangeln. Hans syfte var hjälpa oss att förstå oss själva och bli medveten så vi slipper att leva ut våra känslor (och otillfredsställda eller hotade behov) på den andra personen. Jag bidrar här med min förståelse av Karpmans drama triangel. En förståelse som jag fått av terapeufter både på Fönebo, Baravara, Mullingstorp och Osho Meditation resort sedan 1996.

Karpman gav de tre rollerna namnen: Tyrann, Hjälpare och Offer. Alla tre visar på olika ansikten av ett offer därför oavsett vilken roll vi går in i så är vi offer gentemot livet.

Offer
Spelet i triangeln rör sig kring offret. Rollen som offer kommer ofta av att vi vuxit upp med en hjälpare till förälder. I den rollen så tar man inte ansvar för sina handlingar utan det är andra människors fel. Man letar någon att lägga skulden på typ samhället, mamma, pappa, chefen, pertnern, barnen osv.
Det finns två typer av offer; Självömkan eller elakt offer. Offret manipulerar andra till att göra saker genom klander och skuld.

Hjälpare
Att hjälpa andra är hjälparens sätt att känna sig betydelsefull. Samhället och kyrkan fostrar oss till att lära oss att bli ”goda människor” och ta hand om andra även om det sker på vår egen bekostnad. Hjälpare behöver offer för att kunna känna sig betydelsefull. Varje gång en hjälpare går till aktion så slutar han som det slutgiltiga offret i spelet. I bland blir hjälparen arg när inte offret vill ha erbjuden hjälp och hamnar som tyrann. I bland blir offret deprimerat.

Tyrann
Tyrannen dominerar och kontrollerar andra och behöver precis som hjälparen ett offer. Han kompenserar inre känslor av betydelselöshet genom rollen som tyrann. Här döljer man skam som ofta kommer från en uppväxt med hån och förakt.

Alla har en startpunkt i triangeln och dessa är oftast uppkomna i vår barndom. Vi rör oss runt i triangeln inte bara i våra yttre relationer utan även i vår inre värld.

Alla tre rollerna är en förvriden positiv kraft som vi alla har inom oss.
Hjälparen: innehar en kvalité av meditation och problemlösning
Tyrannen: handlar om kraft och bestämdhet
Offret: Sårbarheten

När vi lever i triangeln så blir livet och våra relationer inte så trevliga. Oavsett om vi byter positioner så är vi alla offer. Så fort vi inte har kontakt med vår livsenergi (känslor och behov) så hamnar vi i triangeln. Om vi möter människor som befinner sig i triangeln så kan vi lätt halka in och bli en del.

I min förståelse så är  Självempati en väg att behålla kontakt med min livsenergi. Kopplingen till NVC är ju att människor som befinner sig i triangeln är Varg/Jackal och självklart då även inre vargar när spelet pågår inom oss. När vi kan vara Giraffer och stanna i kontakt så behöver jag inte ramla in i drama triangeln.

Share

Är åter i bloggandet efter en tids vila från skrivandet.

Tänkte skriva några rader om att koppla mina behov till en specifik människa och hur det skapar elände i livet.  Marshall säger att så fort vi kopplar ett behov till en annan människa så övergår det till ett önskemål eller en strategi och problemet blir ju om den andra personen inte uppfyller mitt önskemål. Då är det lätt att bli besviken, frustrerad eller arg.

Hur kan det vara möjligt att leva sitt liv utan att hamna i en situation att jag inte kopplar mina behov till en specifik människa.
För det första så är min insikt att jag behöver få kontakt med vilka behov det handlar om. En klarhet och förståelse är första steget.
Nästa steg blir att sörja om mina behov inte blir tillgodosedda och från detta hitta andra vägar att möta mina behov. Att bli öppen för andra strategier och vägar.

Problemet är dock i mitt falla att det är så lätt att hamna uppe i huvudet (Jackal) och det drar igång en massa tankar som stör min möjlighet till självempati och kontakt med egna behov. Att stanna i sorgen är en konst.

Share

I Nonviolent Communication kallar man ett våldsamt språk för Vargspråk och det är ett språk som innehåller diagnoser (ex älskvärd, inspirerande, inkonsekvens, snäll), etiketter (ex expert, frisk fläkt), värderingar (rätt/fel, bra/dåligt o dyl).

Jag har beskrivit det mer noggrant i posten ”Ett våldsamt språk på nätet”

Bild 51Nu har tidningen Chef gett sig in i att utse Sveriges sämsta chef och därmed beblandar sig med den skara som använder ett våldsamt språk på nätet och säkerligen också i papperstidningen.

Givetvis så hänger Aftonbladet på i att uttrycka sig i termer av bra/dåligt. Artikeln finns här.

Vad är då nyckel till att inte hamna uppe i huvudet och värdera och tolka allt du ser?
För mig har NVC, Nonviolent Communication, bidragit till att genom Självempati kunna se vilket behov som inte är tillgodosett eller hotat och sedan kommunicera det. Då blir det klart och tydligt vad du behöver och du har ingen anledning att uttrycka att det är fel på den andra personen.

Om du tittar i innehållsförteckningen i min blogg så hittar du flera poster om hur du kan utveckla ditt språk. Jag vill särskilt tipsa om Självempati.

Rumi sa följande klokhet:

Bild1

Andra som bloggat om detta är t. ex. MinaModerataKarameller

Komplettering 2009-08-21

Chef

Jag har placerat min blogg i Härnösandbloggkartan.se!

Share

Här pratar Marshall B Rosenberg om vår inre process som kallas inre utbildare och inre väljare. Dessutom så pratar han om depression.

Om vi gör det bästa för att tillgodose ett behov så blir det inte alltid så att det fungerar utan vi gör det vi kallar ett misstag. Vi gjorde det bästa vi kunde. Då inträffar ofta att vi har två inre röster.

En som försöker att utbilda oss och ofta pratar ”Varg-språk” dvs

  • Hur kunde du göra så här?
  • Vilken idiot du är?
  • När skall du lära dig?
  • Du gör alltid bort dig!
  • osv

Den andra rösten talar om det goda skälet bakom handlingen och även då i form av ”Varg-språk”:

  • Jag hade inget val!
  • Det var inte mitt fel!
  • osv

Marshall beskriver om hur vi kan se behoven bakom både vår inre väljare och vår inre utbildare för att sedan får klarhet och kunna gå vidare i livet och möta mina behov.

YouTube Preview Image

Jag har placerat min blogg i Härnösandbloggkartan.se!

Share

I går så hamnade jag i en dialog med vänner och då dök helt plötsligt den gamla ”pistolen” upp som jag fick lära mig när jag jobbade som kurschef på Marinens Krigshögskola i början av 90-talet. Den kan i sin enkelhet kanske bidra till att börja fundera på det som händer dig framöver.

Glöm inte att när du pekar ett finger på en annan människa och värderar, dömer eller kritiserar SÅ HAR DU TRE (3) FINGRAR SOM PEKAR PÅ DIG SJÄLV.

Pistolen

Vägen till ett rikare liv tror jag går genom att stanna upp och lyssna på JACKAL/Varg och sedan se vilka behov i dig som inte är tillfredsställda Här & Nu. Att ta kontakt med din livsenergi istället för att lägga ut det på andra människor.

Jag kommer att försöka utveckla detta med projektioner längre fram.

Slutligen så väljer jag att länka till min vardagsblogg där jag skrev om hur BERÖRD jag blev av att lyssna på Pär Johansson under Allsång på Skansen berättade om Glada Hudik teatern.

Jag har placerat min blogg i Härnösandbloggkartan.se!

Share

Ett våldsamt språk bidrar till mer våld i samhället och det är ju inte mindre våldsamt för att Carolina Gynning och Robert Aschberg använder sig av det i Aftonbladet. Det blir ju liksom självmål.

I dag så talas det mycket om kränkningar på nätet och jag tänkte bidra med min syn på feedback. Tidigare i branschen pratades det om kritik som kunde levereras i både som positiv och negativ. Sedan kom uttrycket konstruktiv kritik eller feedback. Oavsett namn så har den formen att uttrycka sig i en form av att rätt/fel eller bra/dåligt. Dessutom så kan det ligga en underliggande energi av att den andra personen skall förändra sig.

Bild1Detta är vad Marshall B Rosenberg kallar VARG eller JACKAL dvs ett våldsamt språk, där jag sätter mig över den andra personen som en domare och har rätt att avgöra vad som är bra, dåligt, rätt eller fel. Oftast och nästan alltid så innebär det att man hamnar i en rätt/fel-tävling där båda blir förlorare.

Etiketter som idiot, nätmobbare, kräk och liknande är också Vargspråk som inte bidrar till kontakt. Det är ett våldsamt språk som bara bidrar till mer våld i samhället. Det är ju inte mindre våldsamt för att Carolina Gynning och Robert Aschberg använder sig av det. Tyvärr så blir det bara en upptrappning. Det är tråkigt när anonyma omedvetna människor använder sig av det i sina kommentarer på bloggar men det är ju nästan värre när Aftonbladet publicerar krönikor och artiklar där kända personer använder sig av ett våldsamt språk. Det finns ju en skillnad mellan att vara fysiskt våldsam och verbalt våldsam, men steget är ju inte så långt. Om jag kan vara våldsam i mitt språk så är det ju lättare att bli det även handgripligen.

Vad är då alternativet?

Marshalls process är att du utgår från vilket behov i dig som inte är tillgodosett i situationen och uttrycker det i de fyra steg som Nonviolent Communication innebär.

Stegen är:

  1. Vad jag observerar (hör, ser eller läser och endast rena fakta eller citatet)
  2. Vad jag känner i situationen
  3. Vilket behov i mig som är hotat eller inte tillfredsställt
  4. Min ”present request” dvs hur du kan bidra till mitt behov här och nu.

Svårigheten med att uttrycka sig så det skapar kontakt är att det är svårt att få  kontakt med det behov eller de behov som är otillfredsställda eller hotade. Om vi är vana att vara uppe i huvudet och döma och värdera andra människor så får vi aldrig kontakt med vår livsenergi (Känslor och Behov)

Läs vad andra bloggare skrivit om ämnet

Share

Jag har placerat min blogg på